Skivåret hittills.......

Dags att summera skivåret so far. Har inte lyssnat på överdrivet många skivor från iår. Men här kommer några som jag anser vara värda att spana in.

                                     New York Dolls - Dancing backward in high heels

                                      Social Distortion - Hard times and nursery rhymes

Meat Puppets - Lollipop

Lady Gaga - Born this way

Sahara Hotnights - Sahara Hotnights

Här har ni en recension jag skrev om nya Sahara Hotnights skivan, för någon vecka sedan.

Sahara Hotnights - Sahara Hotnights (2011)

Så var den då här, det efterlängtade nya studioalbumet från Sahara Hotnights.

Det har ju gått hela fyra år sedan senaste albumet med egenskrivet material

smått fantastiska "What if leaving is a loving thing". De släppte senaste skivan får två

år sedan cover-plattan "Sparks", som innehöll en helt fantastisk version på Dusty Springfield's "In private".

Tillbaks till aktuella skivan nu, som anlände hem till mig på cd och läcker vinyl för någon vecka sedan, så nu har den gått varm några gånger.

Skivan är som sagt självbetitlad, kan verka konstigt då detta är skiva nummer sex. Men jag tycker det ter sig kanske logiskt. Är det nu de verkligen hittat sitt sound? Jo förmodligen. För Sahara hotnights har alltid varit ett band under ständig utveckling. Från arga osnutna punkare på debuten och "Jennie Bomb" vidare till pop-punken på "Kiss & tell", en blandning av det tidiga soundet och dagens sahara. Sedan kom då "What if leaving is a loving thing", punken var då helt borta, plats tog då en grym riff-baserad rock. Ett sound som utvecklats ytterligare på nya skivan. Känns som den stora drivkraften att skriva hitar har fått ge plats för en mer komplex rock, vilket jag tycker fungerar helt utmärkt. Denna skiva är helt klart den mest svårlyssnade av gruppens fullängdare. Det tar ett par lyssningar och plattan kräver mer av lyssnaren. 

Musiken osar av en rökig New York känsla, influenser som Velvet Underground,Patti smith och Television är tydliga. Låtarna funkar oerhört bra tillsammans och det märks att Maria Andersson utvecklats som låtskrivare. Rösten har också utvecklats till det bättre, jag som trodde hon nått toppen på What if......, men uppenbarligen fanns där mer att hämta. 

Omslaget är också löjligt vackert, ser ut som ett kaffepaket från 50-talet, nån mer än jag som blir att tänka på Supertramps "Breakfast in America" album?

Slutliga betyget blir en riktigt stark 4, av 5 möjliga. Anledningen att det inte blev en 5:a är att skivan inte riktigt håller hela vägen, den tappar lite mot slutet. Men överlag en riktigt bra skiva och ett steg i rätt riktning, även om det hade varit kul med en punkstänkare som "Alright Alright". Hoppas bara inte det dröjer fyra år till nästa.

Genomgång låt för låt:

LET YOU DOWN: 

Grym låt, men tycker de borde valt en annan öppningslåt

Sätter inte riktigt standarden för resten av plattan.

OH'S

Första singeln, helt rätt. Öppnar med ett stenhårt Sabbath-riff

Grymt bra låt.

VULTURE FEET

Wow, så här gör man kvalitetspop.

LITTLE LOVE SORROW

5 minuter av ren och skär magi.

WANTED YOU/WANT IS GONE

Skivans bästa spår. Detta är bara så jäkla bra.

LOOKALIKE

Näst bästa låten. Hoppas de kör den live i sommar, för detta är en arenalåt.

781

En låt i mängden, men den har sina stunder

SECRETS

Blir bättre och bättre för varje gång

YOUR ANYONE

Ganska blek, men som sagt den passar in

DISTANT AND DREAMY

Klockren avslutning

/Bob Ramone

<